melasgizmo

Jaha! Kl. är snart halv 4 på natten, jag jobbar. Har så fruktansvärt tråkigt... Alla sover på avd.
Det har varit så fullt upp nu i flera dagar. Jag har ingen som helst uppfattning om varken dag och tid längre...

Tydligen är det Fredag idag. Igentligen borde jag vara ute och partaya med alla mina vänner.
Istället sitter jag här på Lunden, försöker fylla upp tiden med att blogga. BORING life, säger jag bara.
Men... jag blir oftast glad på lönedagen  :)

Jag har inatt druckit kaffe, något jag under några veckors tid avstått från, pga katarr. J'VLAR, va speedad jag vart!!! Haha..
Tänkt att jag kan reagera så starkt på lite koffein.. Kännde att jag var tvungen, för att hålla mig vaken inatt! Jag är hyperpigg :)

Jag har fått höra tråkiga nyheter om kära farmor:( Hon är den finaste människan som finns. Är absolut inte värd det hon får gå igenom :( Önskar att jag kunde hjälpa henne. Tyvär är jag maktlös, lägger istället ansvaret i läkarnas händer..Nu ser ni till att laga henne.. annars ska ni få på måppo!! Jag tänker på fam Johansson varje dag som går nu...

Nu, i skrivandets stund är det bara en vecka kvar tills vi åker. Känns dumt att berätta att jag känner längtan, men det gör jag!!
Jag tror anledingen är att jag vet att han kommer få det mkt bättre i Skåne. Jag kan inte längre erbjuda det han förtjänar. Min älskade dröm. Så vacker i allas ögon.  Nästa vecka ska jag sätta upp underbara INGRID på honom. Jag vet att hon gärna vill rida. Finns ingen bättre häst att få känna trygghet med.  Även Bellis,Mirelle, Johan och mamma ska få komma och säga hejdå! 

Nästa häst jag skaffar, ska få stå i mitt EGNA stall.... Precis så som det var förut. Tiden då jag älskade att åka till stallet. Delar man stall, blir det alltid problem. Iallafall OFTAST. Alla har vi olika åsikter om hästen och stallets skötsel. 
När jag och Anna delade stall, var allting perfekt. Anledningen är nog att jag och Anna är fruktansvärt lika. Vi har lika "tänk" om precis allting. Älskar verkligen min fina vän. Båda älskar att få leva med hästen.

Vissa förstår jag mig verkligen inte på.. Oavsätt hur mkt jag anstränger mig.

Eftersom jag jobbat för mkt, har träningen med Gizmo varit lugn.
Han har fått gått några appellspår, tränat lydnadsmoment, vart ute på "stadsträning" och lärt sig nya trixs hemma.
Nej! jag är inte lat... jag tycker bara att det är välldigt roligt att lära en hund alla olika sorters "hjälptrix".
Gizmo kan öppna lådor, trycka på knappar, dra av strumporna, plocka upp m,m m,m. Min duktiga hund!!!

Har märkt att jag har en vän som inte vill inse... Gud i himmelen, vad jag önskar att jag kunde hjälpa henne!!
Jag vet hur det är när man försöker dämpa det oendligt svåra. Finns inga ord till förklaring. Bara ett hopp om att det en dag ska vända. På nått jäkla vis så känns det endå ganska tryggt att vara där. ÅNGEST SKAM RÄDSLA KÄRLEK OSÄKERHET TOMHET HAT HOPPLÖSHET ODUGLIGHET OTILLIT och mitt uppp i allt, ännu mera ÅNGEST & SKAM.
Hur fan kan det göra det? Varför? När allting äntligen blivit uppbyggt och lättat, blir man vilsen. Finns ingen som helst känsla av trygghet eller glädje. Endast rädlsa. Det man äntligen byggt upp blir plötsligt främmande och fruktansvärt skrämmande. Det är en kännsla man aldrig har fått smaka på men endå alltid drömt om. 

Det är nog därför jag känner en sådan fruktansvärd STOR känsla för vissa människor. Dom som står rakt upp, med lika tyngd på båda fötterna. Dessa starka individer som jag kan få luta mig lite mot. Jag känner mig som en hund..Behöver dessa väggar, för att få känna överhuvudtaget! Dom som sätter gränser med respekt. Jag blir oftast tyst i deras sällskap. Jag njuter av att äntligen få slappna av och bara vara i stunden som är. För jag vet att ingenting, precis ingeting, spelar någon roll. Jag är närvarande men endå inte. Jag njuter av deras trygghet, tar vara på varje sekund för att få vila.



ÅÅÅh så roligt det ska blir att åka ner tilll skåne! På söndagen blir de Ann-Margret ml.f   Ska bli så kul att träffa kärt folk igen!